x

Det spelar ingen roll om jag skriver om det eller ej, om jag gråter ut till någon eller uttrycker min saknad och förlust.
Fotot på dig sitter fortfarande på mitt kylskåp, dom där tre raderna text som hyllar livet och påminner om allt du stod för står fortfarande inramat på bänken. Det gör fortfarande ont när jag tänker på dig, det som jag gör varje dag. Det gör ont att tänka på hur du låg utmattad i sjukhussängen, sista gången jag såg dig vid liv och det gör till och med ont att tänka på hur du skrattade när du var frisk. 
 
Det spelar ingen roll om jag delar med mig av rader om dig eller ej, det spelar ingen roll om det är gammalt och förgånget för vissa. 
Det hela lever kvar för mig, jag har fortfarande förlorat dig & du fattas varje dag,
sådär så att jag fortfarande inte riktigt förstår hur det var tänkt att allt ska fungera nu när du är borta.
För du var nog aldrig en faster för mig, du var nog aldrig en släkting utan du var familj, min pelare, kärlek och bästa vän.

Du som aldrig skulle dö,
du lämnade mig & allting kvar,
Faster.

24 April 2013

Jag har gått i skolan, den som tar det bästa av en nu för tiden. Tog även mig iväg på träning igår, första sen axeln valde att bråka. Det fick bli betydligt lättare vikter, och DÅ kan jag dela med mig av att det slog mig när jag gick hem: jag hade ingen som helst önskan att ursäkta mig. Berätta för alla att jag skadat mig, berätta att jag inte är så svag som det kanske såg ut. Jag hade inget som helst behov av att försäkra mig om att deras tankar om mig var varken bra eller sympatiska. Jag kom fram till att jag helt enkelt inte brydde mig. Det är en seger i sig, tycker jag.
 
Jag har även spenderat ledig tig med att modellera för syrran och jag, och att avsätta några timmar för Kent och Lovisa. Dessa två fina.
 

x

Jag återkommer ofta hit, börjar skriva något och tänker sen "nää, men varför ska jag skriva det? Varför skulle alla behöva ta del av det?" jag får nog skärpa mig. Får nog komma fram till något mellanting till Jenny som i sina tidigare tonår kastade tårar och hjärtesorg på sina läsare, och den här.
 

x

Igår var en sådan kväll då jag lät timmarna flyga iväg fastän det blivit mörkt för längesen.
Då man vet att man borde sova, men även att det inte kommer ske, inte så länge det där vekliga återfallet i ångest och vrede ligger kvar inom en, håller en vaken och håller tankegången igång.
En sådan kväll då Linda ringer och man får berätta hur eländig vissa människor är. Det är då man går från att vara offret till dess överman, det är ungefär så det känns, när Linda sitter där på andra sidan luren och håller med, skrattar när jag förlöjligar någon och bygger på med argument mot någon jag annars kanske har så löjligt svårt att se ner på i min ensamhet. Det är tur att jag slipper sitta där och gräva ner mig, när jag väl får tendensen.

Inte för att låta förtvivlad och svag, inte för att påstå att ovärdiga människor drar mig ner.
Utan mest för att konstatera att man kanske inte alltid behöver tackla allting själv.
Mest för att höja Linda, för att hon är precis som mig på ett helt annat sätt.

19 April 2013

Dagarna har inte blivit just sådär rafflande som onsdagen på färilaparken, men bra ändå. Har äntligen börjat få undan en del ur plugg-högen, då jag har en studentresa att bli klar till (SOM JAG LÄNGTAR). Ska alltså till turkiet med sex kompanjoner, och det finns liksom ingen tvekan på att det kommer bli ett minne för livet.
 
Ikväll tar jag bilen till pappa, han som blivit gräsänkling hemma i skogarna då mamma och Elin åkte till stockholm över helgen. Sen vankas det jobb & myskväll med mina student-resekamrater.

18 April 2013

Igår var en annorlunda dag. Efter att ha mamma på övernattning och skola, så åkte jag till Färila för att få se krogens flickor möta tallåsens damlag, sisådär en halvtimme in på matchen så valde axeln att slänga sig ur led efter ett misslyckat försök från min sida att fånga en boll. Så, med en arm och mascara som forsat runt över hela ansiktet åkte jag in till farbror doktorn. Se där. Vem hade kunnat ana det liksom? 

Idag får gärna också bli en annorlunda dag, men jag hoppar gärna över gårdagens rabalder. 
 
GODMORGON

Studenten

Idag har vi planerat studenten i klassen. Helt galet. Om mindre än två månader så ska jag stå där, skrika lungorna ur mig tillsammans med den där klassen som jag en gång inte kände alls. Jag minns att jag ska till Maya innan vi börjat att "du kommer inte få vara sjuk en enda dag på tre år, du får inte lämna mig själv där" tänk om jag vetat då vilka fantastiska jävla människor hon skulle lämna mig med under sina sjukdagar. Att välja barn och fritid var nog det bästa valet jag hade kunnat gjort. Och även om en del av mig aldrig vill lämna BF-lokalerna, cafeteriahänget eller pratiga lektioner, så längtar en del av mig iväg till annat. 
 
Men en sak är klar, BF10 är oslagbar på många plan & jag tror helhjärtat på att jag hittat vänner för livet där.

MEN, vi har massvis av roligeheter att se framemot nu innan tårarna ska spruta. Jag ska åka iväg med tjejerna till Turkiet om en månad, vi ska gå på bal, ha studentvecka, klä flak, ha avslutningsmiddagar, utspark, utgångar, beachparty & champagnefrukost. Som jag längtar!

8 April 2013

Nu blev det några dagar sen sist, tänka sig. 


Jag har haft påsklov, det spenderades på kiosken, hemma i Kårböle och i en lägenhet fylld med flickor jag håller av. Sen har jag även dragit med mig mamma på en dagstur i birsta, vilket resulterade i en smalare ekonomi och mycket nytt till både mig och lägenhet. 
 

x

 
She doesn't have my name
And how ever she tries to acts like it - she'll never be the same.
 
She's not me
 
 
 
 
 

Har någon sagt att du är bäst idag?

Idag tog jag 82:an till en för mig mycket välkänd by, färila, inte för att hänga på kåken, spela tvspel med Linda in på småtimmarna och inte heller för att gå om grundskolan. Nej, utan för att få träffa de där två som blev kvar av en trio som alltid varit min. Att få se Lovisa stå och hoppa upp och ner i fönstret av glädje, att få krama om Kent, beställa in ett gäng pizzor, pyssla om min prinsessa och få ett "jag vill inte att du ska gå" fem minuter innan bussens avgång, det var precis det jag behövde idag. 

Kollade även på designen av gravstenen som ska resas på platsen där Hon kommer vila i resten av oändligheten, den som vid botten bar texten ".. du är bäst idag". Gråten i halsen var oundviklig då när betydelsen av den lilla frasen slog mig. Fasters slogan och kärleksförklaring till alla dom hon höll kär, "har någon sagt att du är bäst idag?"  Fan i helvete vad jag önskar att det gick att ändra på saker och ting, på hennes icke-existens och på den där sjukdomen som tar sönder allt. Men det går det inte, så vi får bara sitta här och låta tiden gå.  

Du är bäst idag. Imorgon, dagen efter det, och alla dagar. Jag saknar dig.



26 Mars 2013

Lördag var dagen då jag fick krama om en Anna som kommit hem från 2,5 månader i asien. Då vi åt lunch i ett soligt Korskrogen, åt middag på kicks, bekännde alla pinsamheter på ringvägen och skrattade/dansade/sjöng bort en natt på järnvägs. Satan vad jag trivs med dedär, järnjänget.

Hipp hipp hurra

Igår var inte en alldeles vardaglig vardag, för att efter skolan tagit slut, så tog jag bilen till färila för att fira min bästa väns 20årsdag. Det är väl nu man ska skriva sju tusen rader om gamla minnen, (berätta om hur vi fann varandra genom att vara de enda två som inte brydde sig när en tjej hotade att hoppa från vallabron, en kväll för länge, länge sen) och avslöja alla de fina egenskaper hon besitter, men det har jag nog lyckats göra ett gäng gånger här i bloggen. 

Linda kommer alltid vara Noice & gitarrhjälte för mig. Hon kan mig utan och innan, precis som jag kan henne. 
Utan henne vore jag halv och hade hon inte haft mig så hade hon nog drunknat i öl och bry-het. 
Så det är nog tur att vi båda finns.

 

18 Mars 2013

Idag är det måndag, jag är ledig om måndagar & vad kunde väl passa bättre än att utnyttja det där nytagna körkortet och skjutsa Anna till hudiksvall? Förseningar, ett Mc donalds besök & ett gäng tillskott till mina hårprodukter fick det bli idag. För det tycks vara något med mig, och nya flaskor, burkar & tuber.

 

x

Saker jag kommit fram till under min inaktivitet här på bloggen:

Man behöver ingen som håller om en för att somna gott om kvällarna. Man behöver inte ett fint sms att vakna till, för att vakna glad. En manlig kompanjon på andra sidan matbordet är inte viktig, en hand att hålla är inte avgörande. Man kan vara själv, och nöjd. Det ena utesluter inte det andra.

Inget blir som man tänkt sig, men allt blir vad man bestämt sig för. Inställning är allt, ingenting är omöjligt och hela grejen. Tamefan allt går, jag tror nästan på det själv. 

Vänner är fantastiska, viktiga & värdefulla. Men jag kommer först, jag måste alltid komma först. Det som låter så självklart, är nog det svåraste ändå. Att säga nej till någon, att neka någon för att rå om sig själv för en kväll. Jag som valt tvåsamheten i så många år, måste jobba på det. 



Så, nu har jag djupat ner mig tillräckligt för ikväll. 
Have a nice evening. 


x

 

Om

Min profilbild

RSS 2.0